Min lilla linnsalus, klarar knappt att läsa hela inlägget  det känns helt enkelt för konstigt.
Hela min mage bara vrider sig och jag vill ingenting annat än att du ska flytta ner med mig.
Jag vill inte lämna dig, inte min absolut bästaste bästa vän. Hur ska jag klara att säga hejdå till dig?
Min bästa vän som alltid funnits vid min sida, världens mest ärligaste och härligaste person.
Jag älskar dig Linnski & du kommer alltid vara min absolut finaste vän.
Usch nu börjar det bli riktigt tungt att skriva.. ju mer det sjunker in, ju konstigare känns det.

Jag vet att du kommer hälsa på, lika mycket som jag kommer till Kalmar.
Vi sa i 9an att vi aldrig skulle klara att hålla kontakten kvar  - det gjorde vi.
Men det var samma stad iallafall men jag tycker att vi ska klara detta ändå.

Idag har verkligen en bergochdalbana, jag har varit sååå glad över att äntligen besämt mig för Helsingborg - ett nytt kapitel i mitt liv. Kanske håller den eller inte? Det får framtiden avgöra iallafall. Men det känns roligt när mamma pratar om vad jag vill ha med mig till min lägenhet men ändå känns det konstigt och tungt.. lämna mamma och pappa?

Kommer kännas konstigt att komma hem till en tom lägenhet ( vilket jag typ aldrig har gjort i hela mitt liv). Jag är såå glad för att göra någonting nytt men ändå så nervös att jag inte vet vart jag ska ta vägen..  Jag klarar detta, precis som alla andra. Jag måste bara lära mig, att klara mig själv - utan mamma eller pappa..